Ibland funderar jag över det här med lycka och mål i livet. Jag tror att lycka är högt individuellt. Exemepelvis får jag ofta hör att jag är konstig för att jag aktivt inte på jakt efter något förhållande eller drömmer om att skaffa barn om en sisådär 10 år. Jag tror inte att jag kommer att leva ett sämre liv för det. För vissa människor är Volvo, villa och vovve med ett vanligt 9-5 jobb den ultimata lyckan. Det är lycka för vissa. Det betyder inte att det är lycka för alla. Jag vet att jag inte skulle klara av ett sådant liv och vara lycklig med det. Men vi är alla olika. Lycka för en person kan vara synnonymt med helvete för en annan. Därför tycker jag att vi inte ska döma folk när de aktivt väljer att leva på ett visst sätt. För det är bara man själv som kan veta om man är lycklig och hur man vill leva sitt liv.
Personligt brev
Dagarna går så fort nu. Jag förstår inte. Nåja, idag har jag skrivit ett personligt brev för Kriminalvården. Där kan jag tänka mig att jobba inom sedan när jag blir klar som socionom. Det tog 2-3 timmar allt som allt och då inklusive research. Att kunna söka jobb och göra reklam för sig själv är en konst i sig. Jag vill verkligen ha ett jobb, det står HÖGT på min priolista just nu. Så har någon tips på jobb som inte kräver körkort eller någon speciell yrkesutbildning så tar jag gärna emot tips. Jag har tidigare jobbat som barnunderhållare, personlig assistent och försäljare.
Sega omkursen
Goddagens! Idag är min koncentrationsförmåga gällande skolarbetet helt fucked up. Antagligen är det dags för mens också, eftersom jag inte är såhär svajjig i humöret annars. Eller så beror det på att jag är less på den här omkursen. Det känns riktigt segt att läsa in allting igen. Jag är ganska trött på kvalitativ och kvantitativ metod just nu. Tentan bärjar nästa onsdag och håller på en vecka sedan är fri för den här gången.
Nåja, det finns lite ljuspunkter i vardagen. Jag ska bygga dekor idag med världens bästa dekorgrupp. I morgon ska jag på information om volontärarbete för Röda Korset. Spännande!
Studentfest
Igår var jag på Kåren för första gången på ett år. Det säger en del om mig, jag går ju mest på spexfester annars. Jag festade med samma socionomtjejer om jag vare ute med sist. Det var mycket trevligt även den här gången. Vi var en i korridår som under kvällens gång blev rätt full av folk. Det var många utbytesstudenter där. Jag måste erkänna att det är intressant att prata med dem. Igår snackade jag en tre fransmän, en tjej från Ukraina, en österrikare, en amerikanska och en tjej från Skottland. Den skotska tjejen sa att hon gillade min hårfärg dessutom. Jag pratade även med en kille från Skåne som var övertygad om att jag inte förstod hans dialekt. När jag sa att jag har hört skånska sedan vaggan trodde han mig inte. Sedan träffade jag två spexare på samma fest, helt oberoende av varandra. Världen är allt bra liten ibland.
Klänningen på bilden ovan är den jag hade på mig på festen igår. Det är samma klänning som jag hade på mig på julafton.
Tyska som skolämne
Jag har under mitt 21-åriga liv läst fyra språk i skolan. Svenska och engelska (såklart), tyska (årskurs 6 till 9) och spanska (gymnasiet). Svenska och engelska har jag haft stor nytta av (det vore ju konstigt annars). Spanska har inte använt praktiken, men skulle gärna vilja lära mig det språket och kunna prata flytande. Tyskan däremot har jag inte använt alls, trots att jag varit i Tyskland flera gånger. Vad har hört av andra är att man klarar sig utmärkt med engelska där, vilket också är min erfarenhet. Den anävändning jag har haft av att ha läs tyska är att jag förstår Rammsteins texter, haha. Ärligt talat så tror jag att man i framtiden kommer ta bort tyska som skolämne. Eller vad tror ni? Jag tror att det kommer bli vanligare att man får läsa spanska redan från årskurs 6, vilket man inte får i alla skolor nu. Vi fick nöja oss med tyska och franska i alla fall, trots att vi var många i högstadiet som vill läsa spanska.
Passar på att bjuda på lite Rammstein nu. ”Sonne” är en av mina favoritlåtar med dem. Däremot gillar jag inte alls deras senaste skiva.
Ny granne
Det har flyttat in en ny kille hos hos. Han läser musikerprogrammet. Hitills har han bara visat upp positiva egenskaper. Han verkar vara väldigt skötsam och trevlig. Det gillas. I mars kommer en kille flytta från oss. Jag hoppas att en tejje flyttar in i hans rum. Vi behöver det, haha. Av alla som bott här sedan jag flyttat in har bara 3 stycken varit tjejer. Så jag tror mer och mer på det här med att flest killar bor i korridår. Jag kanske måste flytta hem igen i senare i vår, men då ska jag nog hyra ut rummet i 2:a hand istället för att säga upp det. Jag har inga planer på att lämna varken min utbildning eller Örebro.
Årets spex
Det är 37 dagar kvar (jisses vad tiden går fort) till årets Örebrospex har premiär. Redan nu tänker jag ge er en ledtråd. Denna bild är letråden och det säjs ju att bilder säger mer än tusen ord 
Ni kan läsa mer (betydligt mer) här!
Livet i 8 bitar
Jag fick sån lust att se ”Livet i 8 bitar”, men insåg att att mitt ex av filmen är i Katrineholm. Hmmm…jag har dock lyckats roa mig med det här klippet.
Filmens handling:
En eftermiddag när J som vanligt har förlorat sig i TV-Spelets värld, trots att han egentligen skulle plugga för en
resttenta, kommer hans flickvän Lina på honom. Lina är ordentligt trött på J:s spelande. De två slår vad. Om J vinner världsmästerskapet i Nintendo skall Lina aldrig mer klaga på hans TV-spelande – och om han förlorar så får han aldrig mer röra ett TV-spel. J lyckas kvala in till tävlingen som ska gå av stapeln i Los Angeles, men till sin stora förskräckelse inser han att det finns ett enormt hinder i vägen: Tävlingen går av stapeln exakt ett dygn efter den judiska påskmiddagen, den allra viktigaste högtiden i hans familj, som han absolut inte får missa – för då kommer hans familj aldrig att tala med honom igen. Samtidigt kan han inte missa tävlingen, för då får han aldrig mer röra ett TV-spel. J utarbetar en minutiös plan för hur han ska kunna vara med på middagen och sedan med minsta möjliga marginal hinna med ett plan till Kalifornien.
Texten är tagen från den här sidan.
Trött dagtid och och pigg kvällstid
På morgonen är jag segare än segast. Under dagen är jag trött, och skulle lätt kunna ta en tupplur på eftermiddagen och sova i timmar. Efter att jag har ätit middag vid 19-tiden är jag trött. Men vid 21-22-tiden på kvällen – då är jag hur pigg som helst. Hur går det ihop? Det kan väl inte ha något att göra med hur många sömntimmar man har fått under natten? Då skulle man väl vara lika pigg under dagen?
Alla dessa ramar
Jag har alltid stuckit ut, vare sig jag vill eller inte. I min klass, eller numera f.d klass (det känns fortfarande konstigt att jag inte går med dessa människor längre) stack jag ut på grund av att jag inte har lång arbetslivserfarenhet inom vården och på grund av att jag är spexare. På gymnasiet stack jag ut för att jag inte såg ut som en docka eller röstade höger. Ärligt talat, nästan alla såg ut som dockor medan jag hade håret färgat svart och gick klädd i mörka fäger (vilket jag gör nu med). Samtidigt var de flesta lika studiemotiverade som jag. Jag har aldrig riktigt fallit in i någon ”mall” för hur en viss sorts människa ”ska” vara.
Vi människor har något form av behov att dela in människor i kategorier. I ärligheten namn, tror jag att vi är många som faller utanför dessa ramar. Exemepelvis får jag höra i vissa sammanhang att jag är manlig. Förmodligen på grund av att jag kan ha starka åsikter, dricker öl istället för cider (jag vet att jag inte är ensam om detta), och inte är på jakt efter något förhållande. I andra sammanhang är det inte ens någon som noterar detta. Varför ska man egentligen dela in människor enligt ramar och mönster? Vi är ju alla individer och har olika intressen, mål och drömmar. Hur kul vore det egentligen om alla tyckte och tänkte som omgivningen förväntade att de ska göra? Om vi tar mig som exempel: jag pluggar till socionom, spexar på fritiden och är intresserad av historia. Jag bloggar, lyssnar på hårdrock, bor i korridår, dricker både kaffe och te, sitter mycket vid datorn och gillar att springa på loppisar med jämna mellanrum. Jag tror inte att jag passar in i någon ram alls, men det tycker jag inte heller att man behöver göra. Det viktiga är att man är lycklig och mår bra.
